kinasnart

Livet ombord

Vi avgick från Lissabons hamn för fyra veckor sedan och alla trodde att det skulle bli en rolig resa men nu allt börjar bli mer och mer långtråkigt. Besättningen börjar tröttna på att se oändligt med hav utan minsta syn av land. Många börjar redan längta hem till deras familjer, det gör jag också men jag försöker inte att tänka på det. Det blir bara värre ifall man tänker på det. På däck brukar vi ibland spela tärning med satsningar för att driva tiden.

Vädret här är väldigt varmt och torrt, det har inte regnat på tre veckor, Vasco säger att vi är nära Sahara och att vi snart ska anlända till Kanarieöarna. Jag längtar själv tills vi kommer ditt, jag har liksom glömt bort lite hur det känns att vara på land.

Min uppgift på skeppet är att styra båten. Då måste jag vakna klockan 4 på morgonen och då tar jag upp ankaret och sedan styr jag skeppet tills klockan 3 på eftermiddagen för då är det lunch. Lunchen består utav soppa som smakar väldigt beskt. Soppan är gjord av potatis och lite kött som man hade torkat för att det skulle hålla. Efter lunchen står jag vid rodden och styr skeppet igen till klockan 10 på kvällen. Då tar jag ner ankaret och äter middag som består utav samma soppa med bröd igen som jag fick vid lunchen. Efter middagen sover jag. Sådana jobb dagar har jag sju gånger i veckan. Det är väldigt hårt tycker jag men någon måste göra det. Det ska bli skönt när vi äntligen kan vila oss lite på Kanarieöarna.

Det var allt som jag hade att skriva.

Av Daniel Ojaäär