kinasnart

Vasco da gama återvänder till Portugal

Vasco da Gama återvände till Portugal i september 1499:e. När han kom till Portugal blev han rikligt belönad av kungen. Vasco blev mannen som hade förverkligat en plan som hade tagit åttio år. Folk kallade Vasco för "amiral av Indiska oceanen" och det ryktet förtjänade han verkligen, men allt var inte frid och fröjd för Vasco. Hans bror dog under resan och Vasco blev helt förstörd.

Vasco da gama åkte till Indien tre gånger och kom hem levande två av dem.

Andra resan åkte han med tjugo krigsskepp för att han skulle slåss mot arabiska handelsfartyg och uppdraget lyckades väl.

Tredje resan Vasco har nu fått ryktet som ”fixare” av problem och han skickades igen till Indien 1524. Syftet var att han skulle ersätta Eduardo de Meneses som vicekung över de portugisiska besittningarna, men han dog kort efter att han kom till Calicut. Hans kropp begravdes först i Sankt Franciskus kyrka i Fort Kochi i Indien, men senare tog man hans kvarlevor till Portugal år 1539:e. Hieronymiternas kloster i Belém restes för att hedra hans resor till Indien. Vasco da gama han att förverkla sin dröm, att bli en känd upptäcktsresande.

Av Daniel Ojaäär

Vilka varor ville man ta hem från Indien

I går hade vi äntligen anlänt till Kanarieöarna och vi skulle stanna där i en och en halv vecka och fylla på förråden på skeppen. Äntligen lite vila efter 1 månads segel utan att få syn på en enda ö.

Igår vid middagen hade kaptenen ett tal om vårt uppdrag som vi har fått av kungen. Vårt uppdrag blir att handla kryddor, guld och silver föremål, spannmål och drycker i Indien. Vi ska också göra olika byteshandel med indierna. Det är Arabien som har störst makt nu med handeln i Asien, men vi ska försöka ändra på detta genom den här resan till Indien. Ifall vi lyckas kommer fler och fler handelsskepp att åka till Indien eller andra delar av Asien och Europa kommer bli en stor handels imperium.


av Daniel Ojaäär

Livet ombord

Vi avgick från Lissabons hamn för fyra veckor sedan och alla trodde att det skulle bli en rolig resa men nu allt börjar bli mer och mer långtråkigt. Besättningen börjar tröttna på att se oändligt med hav utan minsta syn av land. Många börjar redan längta hem till deras familjer, det gör jag också men jag försöker inte att tänka på det. Det blir bara värre ifall man tänker på det. På däck brukar vi ibland spela tärning med satsningar för att driva tiden.

Vädret här är väldigt varmt och torrt, det har inte regnat på tre veckor, Vasco säger att vi är nära Sahara och att vi snart ska anlända till Kanarieöarna. Jag längtar själv tills vi kommer ditt, jag har liksom glömt bort lite hur det känns att vara på land.

Min uppgift på skeppet är att styra båten. Då måste jag vakna klockan 4 på morgonen och då tar jag upp ankaret och sedan styr jag skeppet tills klockan 3 på eftermiddagen för då är det lunch. Lunchen består utav soppa som smakar väldigt beskt. Soppan är gjord av potatis och lite kött som man hade torkat för att det skulle hålla. Efter lunchen står jag vid rodden och styr skeppet igen till klockan 10 på kvällen. Då tar jag ner ankaret och äter middag som består utav samma soppa med bröd igen som jag fick vid lunchen. Efter middagen sover jag. Sådana jobb dagar har jag sju gånger i veckan. Det är väldigt hårt tycker jag men någon måste göra det. Det ska bli skönt när vi äntligen kan vila oss lite på Kanarieöarna.

Det var allt som jag hade att skriva.

Av Daniel Ojaäär

äntligen åker vi

Jag heter Daniel och är styrman på Vascos skepp. Vi har äntligen fått kontraktet påskrivet av kungen att få börja uppdraget att åka till Indien. Vi ska runda Afrika för att komma till Indien. Ingen har någonsin rest så lång förut. Vi fick fyra skepp och en besättning på ca.150 personer.                                                                        Skeppen heter São Gabriel, som var det största skeppet och under kommandot Vasco,                                                                                                                                                        São Rafael, under kommandot Vascos bror,                                                                                             Berrio, som var det minsta skeppet av alla fyra och São Maria som var ett förrådsskepp.

 Vi ska börja åka nästa morgon vid soluppgången. Idag har vi alla hjälpt till med att lasta på mat, vapen, varor m.m. Alla i besättningen är lite nervösa, samt jag också. Jag tror inte att många i besättningen har fattat faran med resan, skeppet kan gå på grund, förstöras av stormar, man kan bli attackerade av indianer och då kan man i värsta fall dö. Men vad vore livet utan att ta några risker, då skulle livet bli väldigt tråkigt. Jaja, nu ska jag sova för imorgon måste jag vakna tidigt.