Vasco da gama är tillbaka till portugal

Vasco da gama återvänder till Portugal

 

Vasco da Gama återvände till Portugal i september 1499:e. När han kom till Portugal blev han rikligt belönad av kungen. Vasco blev mannen som hade förverkligat en plan som hade tagit åttio år. Folk kallade Vasco för "amiral av Indiska oceanen" och det ryktet förtjänade han verkligen, men allt var inte frid och fröjd för Vasco. Hans bror dog under resan och Vasco blev helt förstörd.

 

Vasco da gama åkte till Indien tre gånger och kom hem levande två av dem.

Andra resan åkte han med tjugo krigsskepp för att han skulle slåss mot arabiska handelsfartyg och uppdraget lyckades väl.

Tredje resan Vasco har nu fått ryktet som ”fixare” av problem och han skickades igen till Indien 1524. Syftet var att han skulle ersätta Eduardo de Meneses som vicekung över de portugisiska besittningarna, men han dog kort efter att han kom till Calicut. Hans kropp begravdes först i Sankt Franciskus kyrka i Fort Kochi i Indien, men senare tog man hans kvarlevor till Portugal år 1539:e. Hieronymiternas kloster i Belém restes för att hedra hans resor till Indien. Vasco da gama han att förverkla sin dröm, att bli en känd upptäcktsresande.

 

Av Daniel Ojaäär


handeln med Indien

Vilka varor ville man ta hem från Indien

 

I går hade vi äntligen anlänt till Kanarieöarna och vi skulle stanna där i en och en halv vecka och fylla på förråden på skeppen. Äntligen lite vila efter 1 månads segel utan att få syn på en enda ö.

 

Igår vid middagen hade kaptenen ett tal om vårt uppdrag som vi har fått av kungen. Vårt uppdrag blir att handla kryddor, guld och silver föremål, spannmål och drycker i Indien. Vi ska också göra olika byteshandel med indierna. Det är Arabien som har störst makt nu med handeln i Asien, men vi ska försöka ändra på detta genom den här resan till Indien. Ifall vi lyckas kommer fler och fler handelsskepp att åka till Indien eller andra delar av Asien och Europa kommer bli en stor handels imperium.


av Daniel Ojaäär


Livet ombord på skeppen

Livet ombord

 

Vi avgick från Lissabons hamn för fyra veckor sedan och alla trodde att det skulle bli en rolig resa men nu allt börjar bli mer och mer långtråkigt. Besättningen börjar tröttna på att se oändligt med hav utan minsta syn av land. Många börjar redan längta hem till deras familjer, det gör jag också men jag försöker inte att tänka på det. Det blir bara värre ifall man tänker på det. På däck brukar vi ibland spela tärning med satsningar för att driva tiden.

 

Vädret här är väldigt varmt och torrt, det har inte regnat på tre veckor, Vasco säger att vi är nära Sahara och att vi snart ska anlända till Kanarieöarna. Jag längtar själv tills vi kommer ditt, jag har liksom glömt bort lite hur det känns att vara på land.

 

Min uppgift på skeppet är att styra båten. Då måste jag vakna klockan 4 på morgonen och då tar jag upp ankaret och sedan styr jag skeppet tills klockan 3 på eftermiddagen för då är det lunch. Lunchen består utav soppa som smakar väldigt beskt. Soppan är gjord av potatis och lite kött som man hade torkat för att det skulle hålla. Efter lunchen står jag vid rodden och styr skeppet igen till klockan 10 på kvällen. Då tar jag ner ankaret och äter middag som består utav samma soppa med bröd igen som jag fick vid lunchen. Efter middagen sover jag. Sådana jobb dagar har jag sju gånger i veckan. Det är väldigt hårt tycker jag men någon måste göra det. Det ska bli skönt när vi äntligen kan vila oss lite på Kanarieöarna.

Det var allt som jag hade att skriva.

 

Av Daniel Ojaäär


8 juli, 1497 Nu åker vi

äntligen åker vi

 

Jag heter Daniel och är styrman på Vascos skepp. Vi har äntligen fått kontraktet påskrivet av kungen att få börja uppdraget att åka till Indien. Vi ska runda Afrika för att komma till Indien. Ingen har någonsin rest så lång förut. Vi fick fyra skepp och en besättning på ca.150 personer.                                                                        Skeppen heter São Gabriel, som var det största skeppet och under kommandot Vasco,                                                                                                                                                        São Rafael, under kommandot Vascos bror,                                                                                             Berrio, som var det minsta skeppet av alla fyra och São Maria som var ett förrådsskepp.

 Vi ska börja åka nästa morgon vid soluppgången. Idag har vi alla hjälpt till med att lasta på mat, vapen, varor m.m. Alla i besättningen är lite nervösa, samt jag också. Jag tror inte att många i besättningen har fattat faran med resan, skeppet kan gå på grund, förstöras av stormar, man kan bli attackerade av indianer och då kan man i värsta fall dö. Men vad vore livet utan att ta några risker, då skulle livet bli väldigt tråkigt. Jaja, nu ska jag sova för imorgon måste jag vakna tidigt.


min vän, vasco da gama

Hur jag träffade Vasco da Gama

 

 

Jag heter Daniel och jag är lika gammal som Vasco. Vi träffades genom att jag först var styrman hos Estevão da Gama, som var Vascos far. När han dog år 1497 blev Vasco kapten för skeppet och vi blev snabbt vänner, efter bara en vecka kändes det som vi var bästa vänner och det var så vi träffades. Vi två har aldrig bråkat med varandra en enda gång. Det var som om vi inte kunde bli osams.

 

Vasco da Gama var ganska hård, men också mycket skämtsam. När han jobbade på däck var han alltid seriös med allt, men på kvällen när det var middag och alla åt vid bordet skämtade han som aldrig för. Det var hans personlighet. Han var vit, runt 170 lång och mörk hårig. Han hade krulligt långt hår och han tvättade sig aldrig. Han hade på alltid sig samma kläder. Hans kläder var fina tyger med en väst som satt på magen för att skydda mot fara. Han drack mycket vin som han tog med sig från Lissabon, så han luktade alltid alkohol.

 


Vasco da Gama

Vasco da gama

 São Gabriel hette skeppet och Vasco var kaptenen

Jag heter Daniel Ojaäär och är styrman hos Vasco da Gamas skepp, jag var med i alla hans resor och jag var hans kanske bästa vän. jag är vit och ca 160 lång. jag har 30 ungar, jag har gett bort 23 av dem till rika familjer och dem betalar väldigt bra. min familj var förr väldigt fattig och jag sökte då jobb som styrman för att tjäna pengar. jag fick jobb på ett fartyg som styrdes av estvao, far till vasco da gama och jag fick bra betalt. efter ijag bara jobbat som styrman i två år hade jag tjänat 10 000 guldmynt. efter estevao dog trodde jag att jag miste mitt jobb som styrman. då fick estevaos son, vasco fick istället ta komandot och han sa att jag fick forsätta som styrman. Det var allt om mig och det var så jag blev styrman hos vasco da gamas skepp. nu ska berätta lite om vasco han själv.  

Vasco da gama,  född 1462 i södra Portugal. Han var en portugisisk upptäcktsresande. Vasco föddes i en rik familj. Hans far hette Estevao och var medlem av hushållet hos fursten Dom Fernando. Hans mor hade ett engelskt ursprung och förbindelser med hushållet hos Dom Diogo (son till kung Edvard 1 av Portugal). Vascos karriär började efter att hans far blivit utvald till att leda en expedition för att öppna vägarna till Asien, för att konkurrera ut muslimerna. Vascos dröm hade alltid varit att bli som sin far, en sjöfarare. Hans far dog i juli 1497, och befälet för skeppet gavs till Vasco. De hade också frågat Vascos bror om att ta befälet, men han tackade nej. 8 juli år 1497 lämnade fyra skepp Lissabons hamn för att åka till Indien, kaptenen över de här fyra skeppen var Vasco da Gama. Den tuffa och första resan att åka till Indien hade just börjat…


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0